Fotografiska har en helt fantastisk utställning just nu med Albert Watson, fram till 12 juni, gå och se! Intressant det här med fotografi som konst. Att det inte är riktigt accepterat som konstform. Fast en bild säger mer en tusen ord. Å andra sidan är det insidan som räknas. Och fotografier visar ofta en utsida medan konsten kanske kan spegla mer subtila uttryck och ge en bild av inåt. Hur som helst. Fotografierna berättar om den tid vi lever i och det måste väl vara avstampet för nästan all sorts konst och inte minst vilka vi är. Dessutom är många av Watsons fotografier perfekta som väggplanscher, speciellt i lägenheten mellan svart och vitt som jag bestämt mig för att bygga upp. Kanske är det för att spegla någonslags känsla av att det är så jag är för tillfället. Eller egentligen alltid när jag tänker efter. Svart eller vit. Allt eller inget. Eller för att skala bort. När allt annat i livet är lite rörigt så är det som att enkla rum kan städa upp även bland tankarna. Adjö pynt!
En annan historia är Moderna Museets satsning på fotografiska utställningar under 2011, med utgångspunkt i det ovan diskuterade; Vilken historia berättar egentligen fotografierna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar