Jodå. Nog skulle man kunna tröttna ibland på småbyar och annat småfolk som verkar stryka omkring där längs landsvägarna. Lenny, Kenny, Ronny och Sonny heter 2000-talets gårdstomtar. Förmågan att dyka upp överallt och ingenstans och förstöra saker sitter i sen gammalt som en ful tunga på en frostig stolpe, i februari, kanske i Norrland. Smärtsamt fast alltså. När de ställer sig och kissar i trädgårdshörnen kallar folk dem trädgårdstomtar och skryter lite extra med att de fick köpa dem billigt på det där trägårdspyntstället i Tomelilla, ja, i samband med Bo Olsson-turen där man slagit på stort och köpt crocs i regnbågsfärger till hela familjen. Och vad fasen, är det inte kultur det där med kissande pojkar? Det var ju något redan de gamla grekerna pysslade med.
Men fasen. Ronny börjar bli lite kall där han står med byxorna nere medan det där packet till husägare glor ut honom på andra sidan. Han undrar om nån vill ha på flabben, för han är helt enkelt jävligt trött på att se ut som fejkmarmor och börjar tycka hela grejen är helt kass.
Y-Front, som Lenny, Kenny, Ronny och Sonny kallar sin egen kvartett, uppkallad efter en jävligt hård grabb på Tingvallas reklamaffischer som tydligen varit huvudrollsinnehavaren i nån cool film med mycket våld i enligt Conny. Man har ju hört om väpnad front va, slänger han ur sig medan han knycker på nacken, så att han kan svälja ner sin tredje mun av lössnus. Och namnet är taget.
Och i slutet av kvällen när tiden kommit till att Y-frontarna börjat upplösa varandra i sina beståndsdelar, för Sonny har snott Kennys lase som han skulle torka av Epan med, ja då är de stolta trädgårdstomteägarna redan långt nere i källarförråden och diskuterar vilka potatisar som passar bäst till hembränningen.
Ingen annan hör vad som försiggår. Men jag som lagt mig på balkongen, får faktiskt nog när Ronny kräks i rabatten och förstör mina nyklorinade skor som står på tork. Då återvänder jag till stans lugna gator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar