Jag har aldrig förstått mig på varför dejter är detsamma som allvarsammasamtal och nykterhet. Lite som att gå i kyrkan. Samma känsla innan också, man bara känner att man har gjort någonting fel, men kan liksom inte komma på vad. Varför kan inte dejter vara att gå på dansbandsparty med packade 50-åringar. Definitivt inget där man måste genomföra kroppsliga aktiviteter eller visa sig i bikini. Och definitivt inte en fika. Finns det något värre än att föreslå att man ska ta en fika. En kaffe? Höjden av stelhet. Dagsljus. Ingen alkohol. Risk för att springa på människor man känner. Folk runtomkring så att man inte kan prata ostört. Och det finns absolut inget, inget naturligt sätt att avsluta en sådan dejt. Den enda gången en fikadejt kan ursäktas är i de fall man är rädd för att den kan vara med en presumtiv våldtäktsman. Och det vill man ju helst undvika redan från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar